Ibland skämms jag nästan över att tänka på hur bra jag har det. Jag har en mamma som verkligen sätter oss före allt annat, bokstavligen!, en pappa som jag inte bor tillsammans med men som alltid gör allt för mig när jag ber honom. Jag har även två småsyskon som jag självklart bråkar med men som jag har kommit mycket närmare nu på sista tiden. Det är skönt att ha syskon man kommer överrens med för dom känner en så bra och man kan verkligen vara sig själv med dom. Jag har även världens bästa vänner som jag verkligen vet var jag har & som jag vet att jag alltid kan vända mig till. Den kärlek och vänskap jag får från dom kan inte mätas med någonting, den är så världefull! Också har jag ju den bästa pojkvännen man kan tänka sig.. Han känner mig så väl och det finns ingenting vi inte skulle kunna göra tillsammans. Vi har inga gränser när vi är i varandras närhet, skämms inte över något och är ärliga mot varandra vilket bevisar vilken trygghet vi känner i varandra.

När man tänker på det är det som sagt nästan så man skämms när man jämför med vissa andra människor. Människor som har en fin familj, kanske med barn & man, som drabbas av saker som kan förstöra ett helt liv. T.ex. sjukdomar, olyckor mm. Ett enda litet besked om sjukdom kan förändra så mycket och förstöra så mycket som man byggt upp. Just nu känner jag mig lite extra berörd av detta pga. skäl jag inte vill skriva här, även om det inte har drabbat mig eller någon annan i min närmsta krets så lider jag så mycket med dom som får ett sånt här besked. Och det som gör mest ont i mig är hur folk orkar kämpa, dom orkar se ljuset, dom orkar ge sina barn världens bästa uppväxt och en massa kärlek till sin man samtidigt som det kanske tyngsta beskedet man kan få, alltid finns i huvudet, ibland nära tanken och ibland närmre det undermedvetna, men alltid där.

Man kan inte önska någon människa något sånt, inte ens sin värsta fiende är värd det. Att sitta och vänta på att dagen kommer då man inte längre har någon kontroll över sitt liv och sin kropp, då något ont tar över helt & hållet och inget kan stoppa dig från att sakta, sakta tappa greppet om allt. Jag finner inte ord för hur mycket jag lider med dessa människor, som helt utan anledning och egen påverkan hamnar i något man inte kan ta sig ur och som man vet kommer leda till döden. Kanske redan imorgon eller kanske inte förrän om 5 år, men man kommer dit tidigare än man borde och man kan själv inte göra något och ingen annan kan hjälpa till. Fy fan vilken känsla..

Hade jag haft makten att förändra hade jag gjort det för dessa människor, utan tvekan.

Idag har varit en riktig julafton. Så som vi alltid har haft det & så som vi är vana vid. Med hela familjen.
Har varit en riktigt mysig dag & kväll och jag är nöjd. :) Är så glad att det trots allt kan vara såhär bra, jag är så tacksam för det!

Imon är det juldagen & då ska jag jobba kväll. Känns sådär eftersom jag helst av allt hade varit hemma hela tiden nu när jag har jullov, men det är ju härligt med lite storhelgspengar i januari. :)
På lördag ska jag antagligen få träffa min älskling, mys ska det bli. Har inte hunnits med för ofta på sista tiden!

Idag hade jag tänkt ta en tripp till stan & köpa en tröja jag spanat på nu ett tag och vill ha på mig imorgon på julafton, blev dock ändrade planer när jag pratade med pappa & han och Linda hade tänkt åka till väla och undrade om jag ville följa med. Så jag gjorde mig klar, och hann dessutom dammsuga och torka golven i hela lägenheten, & fem minuter innan vi skulle köra ringer pappa & säger att vi ska till ullared istället haha. Var verkligen implusivt, och trevligt faktiskt. Kan rekommendera ullared såhär på lillejulafton eftersom där knappt inte var något folk. ;)

Köpte lite smågrejer till mig själv som alltid kan vara bra att han också fixade jag dom sista julklapparna som var till min lillebror. :) Blev även en liten julklapp till Jasmine som jag inte kunde låta bli att köpa när jag såg den, var som menat att hon skulle ha den. Haha.

Dagen avslutades med att jag överlämnade min julklapp till J & vi pratade, som vanligt om det mycket aktuella ämnet framtiden. Det har inte riktigt gått upp för mig förrän ikväll att vi kanske kommer flytta långt ifrån varandra och att våra liv kan förändras så mycket att vi kanske inte alls kommer ha samma kontakt som vi har nu.. Jag tycker det är så skrämmande att tänka så eftersom det bara finns några ytterst få människor som jag känner har kommit mig så nära inpå mitt liv. Att man bara skulle kunna vända ryggen åt det & lämna det som ett avslutat kapitel kan jag inte tro på. Vi har inte känt varandra mer än 1,5 år och känner redan varandras bra och dåliga sidor nästan lika bra som vi känner oss själva. Det finns mycket man har tänkt att man inte vill vara utan som man idag ändå lever utan, men jag vet utan tvekan att jag har en bästa vän som jag aldrig vill mista kontakten med. Det är det inte värt.

Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte

Nu har vi jullov & fan vad skönt det känns. Och samtidigt skrämmande, vilket återigen handlar om vad som väntar om en termin. Jag tror jag är så gott som säker på vad jag vill, allt faller dock inte helt på rätt plats & sånt där. Men, nu ska jag sluta prata om min framtid, även om det är en stor del av vad som rör sig i mitt huvud just nu.

Igår blev det iaf lite fest. :) Vi var hemma hos min pappa & förfestade lite innan vi tog bussen in mot stan & grand. Förfesten var sjukt kul men väl inne i stan var det skit kass, dom spelade den sämsta musiken någonsin (sämre än vanligt då alltså) & det var väldigt glest med folk. Så kvart över tolv gick jag & Jessi därifrån och köpte mat innan vi tog bussen hem kvart i ett..

Idag är jag ännu mer förkyld än vad jag var igår & min hals är väldigt tjock, denna jäkla vinter håller ju på att ta kol på en! Blir nog en lugn lördag för min del, ska följa med mamma, Pelle & mina syskon och kolla på bio i Hässleholm vid fyra. Kan nog bli mysigt. :)

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Jag har sån panik inför framtiden & vad jag ska göra att jag inte vet var jag ska bli av!
Det snurrar runt så mycket tankar i mitt huvud nu att jag undrar hur dom ens kan få plats.
Vad ska jag göra? Hur ska jag kunna försörja mig själv? Var ska jag bo? Kommer man bli nöjd med det man väljer eller kommer man sitta som många andra gör och ångra att man inte tog en annan väg?

Dessa tankarna har fått och kommer få mig sömnlös många nätter framöver och jag hittar aldrig änden på detta förbannade garnnystanet! Jag vill göra så mycket, men hur mycket risker vågar man ta?

Denna veckan har verkligen varit full av blandade känslor!
Ena dagen har jag längtat som en tok tills denna veckan är slut, vilket även innebär att praktiken är slut, och andra stunder känns det faktiskt tomt i mig på något sätt.
Jag har trivs skitbra på min praktikplats denna gången. För det första har det varit ett roligt jobb till skillnad från där jag har varit innan, dvs. på dagis & i skola. Och för det andra tycker jag väldigt mycket om både personalen & eleverna, har kännt mig välkommen och omtyckt under hela tiden faktiskt, för det mesta brukar man bara känna sig i vägen.
Det positiva med att sluta är ju dock att vi har mycket kortare dagar i skolan & man kan släppa "ansvars-rollen" som man har gått in i nu & vara sig själv på ett annat sätt plus att man träffar mer folk. 
Dessutom har vi ju lov efter bara en vecka & det känns verkligen inte helt fel. :)

Idag hade jag behövt plugga lite egentligen, har lite kvar att skriva på mitt arbete, men jag orkar faktiskt inte. Hade tänkt ha en mysdag för mig själv istället. Bada badkar, städa lite & sånt där. :) 

Fredag imon & då ska jag se på bio med min ängel. 



 

Jag blev lite sugen på att skriva djupt nu när Jasse gjorde det, dock känner jag att jag nog inte är på riktigt rätt humör för det idag och då blir det aldrig bra så jag låter bli att bli så djup.

Nu har vi påbörjat sista veckan på praktiken vilket känns grymt skönt! Jag trivs bra, men inte som i skolan & jag längtar lite dit nu faktiskt. Helst med tanke på att det bara är en vecka kvar innan jullov också. :)
En annan bra sak med början på denna veckan är att jag har tagit tag i mitt liv lite grann & börjat träna igen. Blev ett pass spinning igår & ett stepp intervall pass idag, jag älskar verkligen det och måste komma igång igen för jag mår 7000 gånger bättre när jag tränar & det är så kul!

Imon börjar jag inte praktisera förrän klockan 1, praktiserar iofs hela kvällen men ibland är det skönt med en sovmorgon, helst med tanke på att jag har blivit så sjukt morgontrött. Finns ingenting som är värre än att gå upp innan det ens har blivit ljust, vilket är nackdelen med denna årstiden - det är aldrig ljust.

---

Det är inte alltid lätt att lära sig att se bakom fasaden men några små titthål här och där kan avslöja en hel del.