Ibland känner jag mig dålig och otillräcklig. Det känns inte som jag hinner med alla människor i mitt liv lika mycket och även om jag inte gör det, är jag rädd att folk ska tro att dom är bortglömda eller att jag inte bryr mig om dom.

Jag är en sån person som värdesätter några få bästa vänner mer än en massa ytliga vänner. Jag tycker jag får ut mer av att anförtro mig åt några få som verkligen får chansen att lära känna mig och som jag vågar öppna mig helt och hållet för. Många ytliga kontakter får mig inte riktigt att visa den rätta sidan av mig, jag har svårt att öppna mig och släppa in folk för nära inpå mitt liv om jag inte vet riktigt vart jag har dom och vart dom står. Därför tycker jag att jag får ut mer av dom riktigt nära vännerna som alltid tycker lika mycket om än, hur fel man än har gjort eller vilket humör man än är på för dagen.


Jag försöker göra det som jag tror är rätt & det är att dela uppmärksamheten lika mycket mellan allt som betyder något i ens liv. Vissa gånger kan det kännas hopplöst och det känns som man sviker den ena eller den andra, men jag försöker och vill inget hellre än att hitta jämvikten.