Discot igår gick jättebra & blev bättre än förväntat! Det var ungefär 50 barn där & vi fick in en hel del pengar som vi ska skänka till Rädda Barnen & Haiti.. :) I morse befann vi oss i lokalen runt 9 igen för att städa, vilket gick rätt snabbt faktiskt. Dock tog det sin lilla tid att koppla på släpet & när vi väl hade lyckats körde vi fast i snön. I det läget hade man behövt en händig man. Men vi fixade det & jag är faktiskt lite stolt över oss om jag får säg det själv!

Nu har jag invigt helgen med nybakade ciabatta med tonfisk & grönsaker. Inte helt fel!
Ska snart göra vid mig lite & funderar faktiskt på att ta en runda till solariet också.. :)

Jag älskar helg!

Denna veckan har varit lång, samtidigt som den har gått fort! Hur nu det kan gå ihop sig.. Vad jag menar är att den har gått lika fort som alla andra veckor gör nu för tiden, men vi har haft så himla mycket att göra, både med det vanliga skolarbetet och en hel del med projektarbetet som vi ju ska ha imorgon.
Det ska bli så skönt när vi har det gjort. Fast jag ser framemot att se resultatet efter all tid vi lagt ner på det. :)

Förrutom att ha discot imon blir det fest på lördag! Förfest hos Caroline och sen granada, var längesen jag festade & jag känner att jag behöver det nu, som ett avbrott i all stress.

Just nu håller jag på att färga mitt hår en, förhoppningsvis, sista gång.. Började den dryga processen igår med att avfärga det för att sen färga det ljusare brunt. Det blev dock inte helt bra då, utan liknade lite mer orange än brun, och det är alltså därför jag färgar igen nu.. :)

För övrigt sitter jag & kollar lite på studentklänningar nu och jag inser hur otroligt mycket jag längtar!

Jag har väl fått en hyfsat bra start på veckan tycker jag det känns som.. :) Måndagar är långa skoldagar, men vi hade inte så mycket att göra så det kändes ändå helt okej. Har pluggat lite nu & även om det känns som jag ligger ett steg före än jag hade behövt är det alltid skönt att göra det. För antagligen kommer jag hamna ett par bakom när det byggs på med mer och mer, och det är inte kul!

Imon har vi en kort skoldag på endast 2 timmar & det är riktigt skönt! På eftermiddagen ska jag in till stan & övningsköra. Därefter vet jag inte vad mer som händer i veckan, lite jobb hade inte varit helt fel eftersom pengarna behövs, speciellt nu!

Vill bara tillägga en sak till & det är att jag har dom två bästa vännerna man kan ha. Och jag ska aldrig vara otackasm och blunda för hur bra dom är och vilken tur jag har som har vänner som dom. Mina fina J!
Och en allra sista grej med förresten, grattis till Jasmine som fyller 19 idag! Nu närmar sig dom gråa håren och pensionen med stormsteg ;) 

 

Sometime you can feel so small, and it's so easy to tell yourself, you're not worth much at all

Idag såg jag en film med Jasmine & Jennie som jag verkligen kan rekommendera.. Den handlade om en man som fick reda på att han hade cancer och skulle dö inom 1-2 år, han beslöt sig då för att inte tillbringa sista tiden på sjukhus - även om han då kanske kunde få leva lite längre - utan istället göra sånt han alltid velat göra men som egentligen är för galna för att verkligen göra. Samtidigt träffar han även en tjej som han inte berättar för om sin sjukdom direkt. En dag hittar hon hans böcker om cancer, döden mm. hemma i hans lägenhet och bryter då ihop, hon tror att han vet hennes hemlighet och bara leker med henne, men grejen är att allt är en missuppfattning. Hon tror han har böckerna för att han fått reda på att även hon har cancer, men han har ju dom för att han själv är sjuk. Därefter lever dom tillsammans och gör allt det där galna och roliga tillsammans som man alltid vill göra och som man antagligen vill avsluta sitt liv med om man vet att slutet är så nära. Dom känns så himla lyckliga trots att så mycket står emellan dom och den fullständiga lyckan. Jag tycker verkligen den filmen var så gripande och det är egentligen konstigt att en film, en tillsägelse eller vad som helst kan behövas för att man faktiskt ska inse hur mycket man har som man är så rädd att förlora och vara utan.

Det är så lätt att man fastnar i vardagen och vänjer sig vid att man har sin familj, sina vänner, sin pojkvän eller vad som nu betyder mycket för en, runt omkring sig hela tiden att man egentligen inte tänker på hur mycket man älskar dom och hur tacksam man är för att dom finns där runt en varje dag. Dom finns där när du ser som mest förjävlig ut, är på ditt jävligaste humör, när du är ledsen, när du känner sig fräsh och snygg, när du är på bra humör mm. Dom finns där alltid och ser dig i alla former men dom ser dig alltid på samma sätt oavsett om du är glad, ledsen eller allt det där. Dom känner dig och dom vet hur du är & kan därför se bakom fasaden av t.ex. arghet som kanske finns där vissa dagar.
Det är som sagt inte förrän man blir tillsagd eller påminnd som man inser hur viktiga alla människor runt omkring en är.

Känns som det hela blev lite bladdrigt här på slutet, men det jag vill komma fram till med detta sista är alltså att man nog blundar alldeles för mycket för kärleken till sina närmsta medmänniskor, man tar dom för mycket förgivet och retar sig på småsaker dom gör istället för att se förbi alla dom där småsakerna man retar sig på och faktiskt vara tacksam för allt det stora dom gör för en för det bra överväger oftast det dåliga. Detta borde man tänka på och påminna sig själv om oftare än man gör istället för att alltid vara så otacksam..


Förresten glömde jag ju skriva vad filmen hette, tror det var Love in Manhattan. :)

 

Nu är det slut på både jul & nyår och jag kan knappt inte fatta vart tiden har tagit i vägen!
Det är helt sjukt att det redan är 2010, att det är året jag ska ta studenten, börja jobba, förhoppningsvis flytta hemifrån, ta körkort och bli vuxen helt enkelt. Året som vi har framför oss kommer bli väldigt händelserikt och kanske ett av de åren i mitt liv som det kommer ske mest förändringar. Så många val ska göras och ett enda felval kan handla om hela ens framtid. Allting har varit så självklart innan och man har egentligen inte behövt tänka så mycket på olika val. Högstadiet började man utan att tänka och gymnasiet var inte heller någon tvekan, det har liksom varit saker som varit självklara i livet. Men nu, nu finns det inget som är självklart längre. Ingen som säger "jag tycker du ska göra si eller så" ingen som pekar ut den "vanligaste" vägen och säger vad man bör göra. Den som ska bestämma nu är jag själv och visst är det skönt, skönt att man äntligen uppnått den tid man längtade så mycket efter för 4-5 år sen när man hatade att man aldrig fick bestämma själv eller göra som man ville. Men fan vad det skrämmer mig samtidigt, att jag nu ska påbörja mitt vuxna liv och ta mina alldeles egna beslut om saker och ting. Visst kommer det alltid finnas människor att luta tillbaka sig på och få råd av, men i första hand handlar livet om mina val och mina beslut. Ett enda val nu kan göra att allt blir helt fel, eller helt rätt. Hur ska man veta?

Dom tre första dagarna på året har iallafall inte varit speciellt händelserika.
På nyårsdagen intog jag ryggläge hela dagen, kollade på fyra filmer & käkade pizza.. På kvällen kände jag dock hur det började krypa i kroppen och jag & Jasmine tog en lång promenad på närmre 2 timmar.
Igår gjorde jag lite nytta & gick ner till körskolan och pluggade, måste komma längre med teorin nu! Därefter övningskörde jag med mamma till rusta där vi mötte upp min älskade & vi köpte resväskor... :)