Tjugofemte juni

Jag vill fan inte jobba i helgen, jag vill vara ledig så jag kan sitta klistrad på Emil hela tiden nu innan han åker iväg! Nu dröjer det 1,5 vecka innan jag får se honom igen och det känns som en evighet :( Ibland är det fan hopplöst att vara kär.. Fast om man ska se det från ett annat håll är det ju rätt underbart att ha någon att sakna och längta efter också.

Hur som helst, och hur svårt jag än har för att se det från den ljusa sidan, så älskar jag honom, han är bäst! 



Bulgarien 2oo9!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0