Det finns saker som är bra, saker som är mindre bra, saker jag älskar och saker som ständigt ger mig en klump i magen. Man kan aldrig undvika eller smita från något av detta för det är väl helt enkelt saker som ska tillhöra livet utan någon direkt anledning egentligen.

Ibland kan jag få en klump i magen genom att tänka på väldigt "konstiga" saker, jag tar liksom på mig skulden för att människor inte mår bra, är ensamma eller har det dåligt på något annat sätt. Detta gör jag så klart inte för att jag har någon skuld i det, för ibland känner jag inte ens människan jag känner medlidande för men ändå har jag en viss tendens att lägga det på mitt samvete, tänka väldigt mycket på det och själv må dåligt av det.

Det är då jag känner den där klumpen i magen, man kan känna sig glad och verka glad men samtidigt under den tunna ytan av glädje känner man något konstigt som gör sig påminnt, för något är fel. Det är svårt att förklara men jag slår vad om att alla känner igen sig i vad jag menar även om det kanske är dåligt förklarat. Man känner liksom hela tiden klumpen, ja det känns verkligen som en klump och ja, den kan verkligen få en att må dåligt, för andras skull.  

Folk brukar säg till mig att jag inte ska lägga så mycket på mitt eget samvete för man kan inte bära på andras bördor och andras motgångar men jag kan helt enkelt inte hjälpa att jag är en sån person. Vissa dagar är jag känsligare än andra dagar mot det & då kryper mitt samvete fram och suger åt sig av dåliga saker som en tvättsvamp & då brukar jag tänka på vilken hemsk värld vi egentligen lever i, om man väljer att se det från det hållet.

Jag är nöjd med mitt liv & uppskattar det för jag har fått se livets ljusa stunder & meningen med att leva, men det finns samtidigt så många som aldrig har det. Samtidigt som jag skrattar med min familj eller mina vänner sitter det någon i en annan del av världen som kanske är helt ensam och har levt varenda dag tills nu full av ångest. Någon som aldrig har fått ta del av något av det finaste man kan få - att skratta & ha kul tillsammans med andra. Någon som kanske aldrig har fått känna på riktig vänskap eller riktig kärlek, någon som kanske någon aldrig ens har sagt "hej" till.

När jag tänker så börjar klumpen skava igen och jag skulle så gärna göra något för dessa människor som inte har fått känna på allt det bra som livet har att ge, men samtidigt som klumpen skaver får det mig faktiskt att inse att jag ska vara glad för mitt liv istället, för oavsett hur mycket medlidande jag har kommer de flesta personerna aldrig ens få veta det och det kommer inte hjälpa dom eller förändra något för dom. Men jag kan inte låta bli att tänka och känna.

Detta blev lite flummigt & osammanhängande, men jag var tvungen att skriva av mig för min egen skull. :)


"Sjung för allt du är värd, i världens kallaste värld, jag snackar inte om vädret"