Jag och min pojkvän har en sån där grej som vi alltid gör när vi träffas, nämligen går ut och går. Det är oftast väldigt långa runder och under dessa promenaderna hinner vi med att prata om en hel del. Vi brukar komma på oss själva med hur mycket vi egentligen pratar och hur lite det är tyst, brukar bli förundrade över att man kan prata så mycket. Att allt liksom bara bubblar fram, fast vi snart har pratat så där mycket i fyra år.

I går när vi tog vår kvällspromenad började vi i alla fall prata om hur det gick till när vi träffades, och jag fick en sån där mys-känsla i hela kroppen. Jag känner den känslan idag också och tänkte skriva lite om det.

Om 20 dagar har det gått 4 år sedan vi blev tillsammans, nämligen den 30 september 2006. Jag var 14 år och visste egentligen inte speciellt mycket alls om livet och sånt där. En dag (måste varit under våren/sommaren 2006) åkte jag till stan med min vän Josefine för att kolla på bio. På bussen träffade vi Nathalie som följde med oss till bion och väntade med oss innan den började. Under tiden vi satt och väntade ringde Nathalie till några av sina kompisar, varav en av dom var Emil. Hon berättde för Emil att hon var med oss (han hade ju ingen aning vem jag var då och jag visste inte vem han var heller) Dagen efter, eller möjligtvis två dagar efter, vi hade kollat på bio loggade jag in på msn, där någon hade lagt till mig som vän. Den första meningen som den här "någon" skrev till mig var: "Hej. Var bion bra? Du är rätt söt va?" Jag minns inte mer vad vi pratade om sen men pratade gjorde vi i alla fall, konstant, varenda dag. Det började på msn och fortsatte i telefon i runt 3 månader tror jag.

Under tiden vi pratade tror jag inte att någon av oss riktigt fattade vad som höll på att hända, man tänkte liksom aldrig så långt. Han var "bara" någon som var rolig att prata med och dessutom jäkligt charmig! En kväll senare på året (början av sept?) var jag i stan med ett gäng tjejer för att kolla på bio igen. Jag fick då ett sms av honom, som skrev att han var i stan med en kompis och skulle in på McD, där vi också befann oss! Jag satt med ryggen mot han och hans kompis, men vände mig ändå om och sneglade när han kom in. Han hade en grön hoodtröja (den blev min favorit sen) och ett par mörka jeans och jag tror jag smälte direkt. En stund senare sprang vi förbi varandra på stan och vinkade, inget mer. 

Därefter dröjde det inte länge förrän vi började prata mer och mer om att vi skulle träffas. Så vi bestämde det, i mitten av september åkte jag och Nathalie hem till Emil och jag var så helvetes nervös när jag stod och väntade på N på resecentrum! När han öppnade dörren fick jag en kram (och han har i efterhand berättat att han råkade lägga sina läppar mot min axel när vi kramades och han var livrädd att jag hade märkt det och att han hade gjort bort sig. Men jag hade inte märkt något, haha) Vi var sedan hemma hos honom en stund och jag träffade hans mamma för första gången redan då. Även hans pappa träffade jag samma dag när han skulle köra oss ner till ishallen på a-lagsmatch. 

Väl i ishallen skulle jag gå in på toaletten medan han väntade utanför och precis innan dörren slog igen tittade jag på honom och han blinkade mot mig. Då började fjärilarna röra på sig nere i magen och när vi hade varit inne i cafeterian under pausen hamnade jag före honom i dörrhålet, jag sträckte då min hand bakåt mot honom och han tog tag i den och höll kvar resten av kvällen, även när vi stod och kollade på hockeyn och jag vände mig mot honom och vi pussades för allra första gången. Han följde mig sedan till bussen och vi pussades lite till innan jag åkte hem. Och vid det här laget tror jag att fjärilarna hade förökat sig rejält i min mage! 

Inte visste vi då, i mitten av september 2006, att vi nu 4 år senare skulle stå här, förlovade och på väg att flytta ihop! Och dessutom med en hel del minnen och erfarenheter i bagaget. Och som vi sa igår, att även om man ibland bara vill tala om för den andra vilket stort pucko man tycker han är så finns det ingen som känner mig på det sättet. Ingen som varit mig så nära under så lång tid och som varit en så stor del av mitt liv! Vi har i stort sett vuxit upp med varandra och fått varandra att bli väldigt lika, utan att vi ens själva har märkt det. 

När man tänker så här får man en varm, skön känsla där inne i maggropen. En känsla som bara får mig att vilja ha mer av vår kärlekssaga.